berättar lite om färden till & om förlossningen här.
Igår hände det mycket, så därför har inte ja haft tid och skriva nått, antar att ni är sugna på att veta?
i förr går kom ja till Dennis vid två tiden, när han låg och sov än så ja hade turen och fick väcka han med
mina VARMA händer på magen, haha. Men vaknade gjorde han iallafall. Vi var bara hemma där och somnade
ganska sent tror jag.
Vaknade kring tolv tiden och var meningen att vi skulle åka till Arbrå för att vara kattvakt för mamma o p-å
skulle åka bort. Så vi var nästan på väg så ringer Fredrika och sa att de skulle åka till barnmorskan för att kolla en sak, så jag & dennis åkte dit och satt som två fån innan de kom ut och berättade vad det var.
Så skulle de få åka till Gävle på förlossningen för att kika va de var, så ja åkte med..
Trodde att vi skulle få komma hem typ efter någon timme, men så vart de inte..
Hon fick komma in i ett förlossningsrum & hon var öppen ungefär 6 cm, så de var bara att försöka koppla av där
för hon skulle verkligen föda denna gång!
Vi satt där och höll på att somna ibland, men de var lite svårt efter ett tag när hon fick de värsta värkarna..
Man led verkligen med henne, kände " aldrig det här ". Inte hade vi ätit någonting heller, 3 mackor tror ja att ja åt på hela dagen och hela natten. Ja höll på att krivera ett tag av hunger, och när man tuggar tuggummi hela tiden blir de ju värre.
Kring kvart i elva var hon öppen 8 cm, och hade värkar nästan hela tiden, värre & värre såklart.
Sen fick hon avslappning, jo även jag & Daniel såklart haha. Då var de verkligen skönt.
Med en skiva med avslappningsmusik & ganska mörkt i rummet gjorde susen!
Hon var då öppen 10 cm och fullt öppet och kunde nästan börja krysta!
tjugo i tolv ungefär kom den första bebisen ut, mina tårar bara rann..
När den andra bebisen skulle komma ut så stod jag och hjälpte Fredrika eftersom pappa Daniel
hade tvilling nr 1 alltså Milo.
Synd bara att jag inte kan lägga in nå bilder nu, men de kommer väl sen antar jag.
Hade det inte varit för min underbara pojkvän hade jag nog aldrig varit med på deras förlossning,
jag tvekade som bara den när de väl skulle åka in, var väl rädd för någonting så jag ville inte..
Men han fick mig att åka andra banor & ja är VERKLIGEN glad för det.
i förr går kom ja till Dennis vid två tiden, när han låg och sov än så ja hade turen och fick väcka han med
mina VARMA händer på magen, haha. Men vaknade gjorde han iallafall. Vi var bara hemma där och somnade
ganska sent tror jag.
Vaknade kring tolv tiden och var meningen att vi skulle åka till Arbrå för att vara kattvakt för mamma o p-å
skulle åka bort. Så vi var nästan på väg så ringer Fredrika och sa att de skulle åka till barnmorskan för att kolla en sak, så jag & dennis åkte dit och satt som två fån innan de kom ut och berättade vad det var.
Så skulle de få åka till Gävle på förlossningen för att kika va de var, så ja åkte med..
Trodde att vi skulle få komma hem typ efter någon timme, men så vart de inte..
Hon fick komma in i ett förlossningsrum & hon var öppen ungefär 6 cm, så de var bara att försöka koppla av där
för hon skulle verkligen föda denna gång!
Vi satt där och höll på att somna ibland, men de var lite svårt efter ett tag när hon fick de värsta värkarna..
Man led verkligen med henne, kände " aldrig det här ". Inte hade vi ätit någonting heller, 3 mackor tror ja att ja åt på hela dagen och hela natten. Ja höll på att krivera ett tag av hunger, och när man tuggar tuggummi hela tiden blir de ju värre.
Kring kvart i elva var hon öppen 8 cm, och hade värkar nästan hela tiden, värre & värre såklart.
Sen fick hon avslappning, jo även jag & Daniel såklart haha. Då var de verkligen skönt.
Med en skiva med avslappningsmusik & ganska mörkt i rummet gjorde susen!
Hon var då öppen 10 cm och fullt öppet och kunde nästan börja krysta!
tjugo i tolv ungefär kom den första bebisen ut, mina tårar bara rann..
När den andra bebisen skulle komma ut så stod jag och hjälpte Fredrika eftersom pappa Daniel
hade tvilling nr 1 alltså Milo.
Synd bara att jag inte kan lägga in nå bilder nu, men de kommer väl sen antar jag.
Hade det inte varit för min underbara pojkvän hade jag nog aldrig varit med på deras förlossning,
jag tvekade som bara den när de väl skulle åka in, var väl rädd för någonting så jag ville inte..
Men han fick mig att åka andra banor & ja är VERKLIGEN glad för det.
Kommentarer
Trackback
